Jag heter Hanna och är 25 år. Kommer från Sundsvall och bor nu i Malmö. Pluggar till lokförare. Tycker väldigt mycket om musik. Bland de bästa som finns är att sjunga, när jag var yngre spelade jag mycket gitarr och skrev låtar om olycklig kärlek.
Jag är vegetarian och tycker väldigt mycket om djur, speciellt hästar och söta hundar. Jag är feminist och blir alltid lika chockad över hur gammeldags många människor är i sina åsikter om kön och genus.
Tycker om att träna och laga mat. Det är en utmaning att hitta en balans, men jag tror den är påväg.
Göteborg är den finaste stad jag bott i, jag tror och hoppas att jag flyttar tillbaka dit en dag.
När jag var liten var jag väldigt blyg och osäker. Idag väljer jag när jag vill prata och ta plats, många gånger låter jag bli, men då av anledningen att jag inte vill istället för att jag inte vågar. Håller mej gärna i bakgrunden i stora samlingar, men har inget emot att ta plats när det är mindre folk runtomkring. Är självständig och har inga problem att göra saker på egen hand, vilket jag tycker är en bra egenskap. Jag tycker om människor som är lite på samma vis som jag är.
Tycker inte om att prata i telefon. Har haft alla sorters hårfärger som finns. Tycker vänner är det bästa som finns, men har väldigt svårt för kärleken. Gillar att prova mig fram, olika jobb, olika städer, människor och att resa ger värdefulla erfarenheter. Gillar ordet sympatisk.
I helgen var jag i Göteborg. Det var så himla trevligt. Fest, fika och häng med fina människor. Det gav ork och kraft som jag kan leva på ett tag framöver.
Kan man ha ett komlicerat kärleksförhållande till en stad? Jag har så mycket känslor kopplade till staden så jag har väntat sen i somras på att hälsa på eftersom jag är rädd över hur det skulle kännas.
Det var iaf väldigt värt. Det kändes ganska bra på söndagen när jag skulle åka tillbaka till Malmö, var rädd för ångest.
Jag trivs samtidigt bra i Malmö. Känner mej lite splittrad. Jag och Göteborg är liksom inte klara med varandra än, och att jag flyttade, först till stockholm och sen till malmö blev en väldigt oplanerad sak.
Göteborg är så mycket. Där jag för första gången kände mej hemma och första gången jag har varit riktigt lycklig. Det är de sena vardagskvällarna på andra långgatan och spårvagnsturerna. Det är så mycket glädje och fina minnen och jag vill inte att det ska ta slut.
Frågan är om jag kommer tillbaka till sommaren när jag pluggat klart i Skåne.
Vissa jag pratar med verkar förstå hur jag känner och vissa tycker nog att jag mest är knäpp :)
Född och uppvuxen i Sundsvall. Via Bollnäs och Göteborg till nuvarande bostadsorten Malmö. Tycker om att fika, vara med mina vänner, musik (speciellt tynsk syntpop), dricka öl, slå ut folk på rundpingis samt laga och förtära vegetarisk mat. Tycker det pratas för lite om feminism.
