indiebiffen

30 dagar kan sannerligen gå olika fort, nu är jag iaf framme vid dag 25 på den här utmaningen. Jag håller med Sandra N om att dessa ämnen hade kunnat vara mer varierande. Men än ger jag inte upp!

Jag gråter sällan, är ganska blödig i smyg dock. Tycker det är pinsamt att gråta och visa känslor och skulle skämmas om det skulle hända tillsammans med massa människor. När jag var 21 och jobbade på posten i Göteborg grät jag i fikarummet efter en dag utan rast när jag fick göra två personers arbete. Då fick jag tröst av den snälle killen som jag brukade prata med, det var fint. Jag grät på en spårvagn på nyårsdagsmorgonen förra året. Men då tror jag ingen såg mig. Skulle må bättre av att våga gråta lite oftare, annars samlas det på massor och någon gång så måste det ju ut.